Time is but a memory...
Jag kollar på mina gamla bilder på datorn och tänker..
Jag kan verkligen inte se mig själv i någon av de bilderna.
Försöker återuppleva minnet, stunden, platsen, människorna.
Det känns omöjligt.
Det är som att komma ihåg en dröm, en dröm du drömde för ett år sedan.
Det känns knappt som den människan jag en gång varit har någonsin existerat?
Känns som allt jag vet och känner till är de människorna omkring mig nu.
Endast nuet har betydelse...
Men vad ska man göra om tiden endast är ett minne blott?
Vem har jag varit en gång i tiden?
Vad har jag gjort?
Har jag endast slösat min tid de senaste åren, om det är NUET som gälls nu, IDAG?
Kommentarer
Trackback
